Digitaliseringens alla fördelar beskrivs ofta i media. Tekniken gör det möjligt för oss att titta på alla världens filmer, lyssna på all musik, hitta information, beställa varor och boka resor. Allt det där må vara bra fördelar, men alltför sällan handlar digitaliseringens uppmärksamhet om vad som är dåligt med digitalisering.

En sak som digitaliseringen har medfört är att de som är ensamma blir allt ensammare. Trots att den digitala tekniken gör att vi kan videosamtala med människor på andra sidan planeten och kommunicera i överflöd genom sociala medier, chatt-appar och e-post, har ensamma människor svårare att bryta sin ensamhet.

Det här gäller framför allt äldre människor. 2019 var fyra procent av svenskarna socialt isolerade och jag tror inte det har blivit färre sedan dess. Då var minst var tionde person över 75 år ensam stor del av sin tid och träffade inte anhöriga eller vänner mer än ett par gånger per månad.

Är det digitaliseringens fel? Ja, på flera sätt, även om det kanske inte går att skylla ensamheten direkt på digitaliseringen. Men till att börja med kan vi se på en av de enklaste digitala tjänsterna – autogiro. Autogiro gör att räkningar kan fortsätta betalas i all evighet, så länge det finns pengar på kontot. Just detta gjorde att mannen som kom att kallas Stockholms ensammaste man kunde ligga död i sin lägenhet i fyra år utan att någon upptäckte det.

Det är så tragiskt det kan bli, i mina ögon. Den här mannen bodde i ett flerfamiljshus, och han hade bott där i fyrtio år. Ändå är det ingen som reagerar. Den digitala tekniken fortsatte betala hans räkningar och pensionen ramlade in. Inga videosamtal i världen hjälper någon som inte har några vänner, men tekniken kan tillåta betalningar …

Finns det fler gamla som kan ligga hemma och dö, utan att det märks? Ja, med all sannolikhet och även om tekniken skulle kunna hjälpa dem är det inte säkert att de vare sig kan eller vill använda den. Det finns appar för de som söker nya vänner, men en hel del gamla har inte ens en smart mobiltelefon eller använder nätet regelbundet.

Stockholms ensammaste man var 78 år när han dog, av naturliga orsaker. I andra änden, bland de yngre, hittar vi också fler ensamma idag än tidigare. De må ha kontakt med många över nätet, men fysisk kontakt blir alltmer sällsynt. Metaverse och de virtuella världarna tillhandahåller mycket, men äkta mänsklig kontakt finns där inte.

Jag tror också att sociala möten minskar i stort, till stor del tack vare att det är så lätt att koppla upp sig och ansluta till sociala medier eller virtuella möten. Att unga människor rör på sig allt mindre har Livsmedelsverket konstaterat. Sju av tio ungdomar rör sig för lite och det har visat sig att ju äldre de blir desto mindre rör de sig.

I samma rapport berättar Livsmedelsverket om att ungdomarna sitter stilla i över tio timmar per dygn. Föga förvånande är skärmtiden en av orsakerna och det både spelas och används surfplattor hej vilt under den stillasittande tiden. Har du en ungdom i din närhet så vet du, det här är inget unikt utan det gäller i stort sett de allra flesta ungdomar.

Tragiskt nog minskar också läsandet bland unga människor. Statens medieråd har gjort en undersökning som visar att det bara är 8 procent bland tonåringar i åldern 17 till 18 år som läser varje dag. År 2012 var det 23 procent … Är det ett problem? Ja, utan tvekan. De får dels en sämre förståelse för sin omvärld, men läsande är också socialt – något som skapar dialog och något att prata om. Man kanske läser en bok på kammaren, men man diskuterar den med andra.

Att mötas och träffas är centralt för oss människor och den digitala tekniken må underlätta kommunikation, men den gör tyvärr inte att vi träffas mer. Istället sitter vi framför skärmarna, många gånger isolerade, och tror att vi umgås. Det gör bara att de ensamma blir ensammare.

Nu går förstås allt det här att bryta och förändra, men då krävs att vi börjar prata om det. Det finns alltför många förespråkare för digitala tjänster som helst ser att vi sitter uppkopplade dygnet runt. Idag dör runt tjugo procent ensamma på äldreboenden runt om i landet. Jag tror tyvärr den siffran, som redan är på tok för hög, kommer att öka markant i framtiden.

Därför kopplar jag ner nu och går för att umgås en stund.