Jag har skrivit mängder av berättelser, betydligt fler än vad som har kommit ut som färdiga böcker. Nyligen avslutade jag manuset till min tolfte bok, som ännu inte är antagen, men jag har elva böcker antagna och tio av dem är publicerade. För min del har det aldrig varit ett problem att hitta nya idéer till mina kommande böcker, men jag vet att det kan vara ett problem. Just därför tänkte jag berätta om hur jag gör för att hitta nya idéer – och det är också en av de vanligaste frågorna jag får från mina läsare.

Det finns en gammal sanning bland historieberättare. Det sägs att alla berättelser egentligen redan är skrivna eller berättade och att nya berättelser bara är varianter på det som redan berättats. På många sätt är det sant eftersom de grundläggande konflikterna i en berättelse bara kan varieras på sju sätt. Att man sedan kan kombinera de sju grundläggande konflikterna och variera dem är en annan sak.

Har du inte hört om de sju grundkonflikterna så är de berättelsens huvudperson (eller personer) som har en konflikt med något av följande: Sig själv, en annan person, samhället, naturen, maskiner eller teknik, det övernaturliga eller ödet. De kan benämnas på olika sätt, men i huvudsak är det var konflikter i berättandet handlar om.

Oaktat detta och att det skrivits oerhörda mängder olika historier så blir ändå varje ny berättelse unik, i alla fall så länge som man som författare skriver den från grunden och inte bara kopierar någon annan. Anledningen till att den blir unik är att det är du som skriver som sätter ditt unika perspektiv på berättelsen.

Bland annat kommer persongalleriet (som också bygger på några få personlighetstyper, men det tar vi inte nu) vara din unika uppsättning personer som skapats utifrån hur du ser världen. Miljön kommer vara ur ditt perspektiv och även berättelsens struktur kommer vara din. För att citera Robin Williams i Döda Poeters Sällskap så är vi inte rörmokare, det är konst det handlar om.

Med det sagt, var kommer då mina idéer till kommande böcker ifrån? Hur kan jag producera två till tre böcker per år utan att drabbas av fullständig idétorka?

Det enkla svaret på de frågorna är att berättelserna dyker upp i mitt sinne när jag gör någonting helt annat än att skriva. När jag springer en mil, när jag promenerar med våra hundar, när jag sitter och stirrar fläck i ett väntrum eller när jag ser på film eller läser en bok, eller när jag pratar med människor jag aldrig träffat. Kort sagt när jag gör någonting av allt det andra jag tycker om att göra så dyker nya idéer upp.

Jag brukar se det som att jag genom att leva livet blandat ingredienser i en stor gryta och sedan låter den småputtra. Till exempel häller jag i lite intressanta personligheter, en häpnadsväckande händelse, ny teknik (läs konstgjord intelligens), någon filosofisk fråga som är svår att besvara (finns det spöken eller är vi ensamma i universum), och låter allt det här koka ihop.

Tar vi idén kring den svarta koden så började den med en tanke om vad som skulle hända om all IT slutade fungera – och då tänkte jag verkligen all världens IT på samma gång, samtidigt som jag blandade i den smått filosofiska frågan om vad som händer när (inte om) AI blir smartare än oss. Jag tog även med lite spännande miljöer från platser jag besökt, kokade ihop en bitter säkerhetsperson (av delar av mig själv) och kryddade med en stark kvinna som var tystlåten men bestämd.

Jag har med andra ord inte problem med att inte få nya idéer, jag har problem att hinna skriva ner alla. Jag kom nyligen på en ny spökhistoria som jag bara måste skriva och jag håller precis på att avsluta synopsis för del tre i serien om De röda grevarna (del två går snart till tryck).

Hur jobbar du med dina idéer?