Jag ser ofta diskussioner i sociala medier om olika typer av utgivningar. Mest handlar diskussionerna om hybridförlag och kostnaderna för att ge ut en bok. Jag ser också en del kommentarer från författare som har fått ut sina böcker på traditionella förlag om att hybridförlagens utgivning inte är riktiga utgivningar och att det inte handlar om förlag.

Själv har jag nio traditionella förlagskontrakt och ett hybrid. Så jag har erfarenhet av båda formerna av förlag, men större delen av min erfarenhet bygger på traditionella kontrakt med traditionell utgivning. Jag hade också ett riktigt hybridavtal, vilket långtifrån alla är – och det är en djungel i förlagsvärlden.

Dock tycker jag det är minst sagt trist av en del traditionellt utgivna författare att sätta sig på höga hästar och prata ner hybrid eller egenutgivning för den delen. Det har getts ut mycket skit av traditionella förlag också, av olika anledningar, och det finns många pärlor både bland hybrid såväl som traditionella förlag.

Det är också tråkigt att det blir någon form av smutskastning mot hybridförlagen. En del av dem har sig själva att skylla eftersom de inte är tydliga med vad som ingår och vad som inte ingår, och att det inte finns några garantier. Men många av hybridförlagen gör ett bra jobb och ger dessutom en hel del författare möjligheten att få se sina alster i tryck – något som inte varit möjligt tidigare.

Att det råder en del förvirring om vad som är vad är det ingen tvekan om, så jag ska göra ett försök att förtydliga hur det fungerar:

Egenutgivning – författaren betalar allt och gör allt jobb själv
Hybrid – författaren och förlag delar på kostnaderna, men oftast bär författaren större delen av kostnaderna – förlaget gör dock mycket av jobbet.
Traditionellt – förlaget betalar allt och författaren gör en del av jobbet.

Som synes måste författaren göra en del av jobbet även med traditionellt. Det handlar inte bara om själva bokproduktionen utan även om att delta i marknadsföringen. Man kan visserligen luta sig tillbaka helt och hållet, men det förlorar man som författare på.

En annan sak som är tydlig när man ställer upp det som ovan är att hybridförlagen ibland hamnar väldigt nära en egenutgivningstjänst. De tar betalt för allt och gör inget jobb utan att ha tagit betalt för det. Särskilt marknadsföringen brukar hamna i tjänster som förlagen tar betalt för. Där skulle nog många hybridförlag tjäna på att vara tydliga och dessutom jobba hårt på marknadsföringen.

Men i slutänden så tror jag alla tjänar på att komma ihåg att det finns förlag för att det finns författare, inte tvärtom. Flera väldigt framgångsrika författare har refuserats av många förlag, men lyckats enormt bra ändå. Förlagen drivs av att lyckas ekonomiskt, och idag drivs de mer än någonsin av att lyckas få igen sin investering.

Där har faktiskt hybridförlagen förändrat bokmarknaden. Trots allt finns det samma mängd läsare, men fler böcker, och många böcker bland hybridförlagen är nog så bra att de kan konkurrera med författare utgivna på traditionella förlag.

Sedan ska man inte heller sticka under stolen med att de flesta författare drömmer om att bli utgivna traditionellt. Delvis på grund av föreställningen att det på något sätt är bättre. I slutänden är det dock resultatet som räknas. Vad säger läsarna, vad säger recensenterna och framför allt hur många böcker blir sålda?

Till sist skulle jag önska att den här sortens debatter tog slut och istället handlade om själva boken. Det är berättelsen som är det viktiga, inte formen på utgivningen. Och kom ihåg att det säger jag som har nio böcker utgivna traditionellt. För mig är det inte det viktiga, det viktiga är att jag har skrivit någonting som någon vill läsa. Vilket många vill.

Gillade du inlägget? Skriv upp dig på min e-postlista och missa inte kommande inlägg.