Dagens gästbloggare bloggar om ett ämne som jag personligen tycker är något av det mest spännande som finns. Håll till godo!
Som en stolt medlem i den anrika Umeås förening för science fiction har jag länge längtat efter att få gästblogga om ett aktuellt ämne som berör oss alla: kvantfysik.
Du, käre läsare, kanske tänker att du klarat dig alldeles utmärkt genom livet utan att fundera på detta. Den åsikten delas delvis av mitt förlag (samt min sambo, mina barn, mina arbetskamrater och en gubbe jag började prata med i en busskur i Eslöv och hela årkurs 9 på Artediskolan). Den gängse uppfattningen verkar vara att ju mindre man pratar om kvantfysik, desto bättre.
Även i media kan jag ana en viss uppsluppenhet. När Alain Aspect, John Clauser och Anton Zeilinger 2022 genomförde ett banbrytande experiment med sammanflätade kvanttillstånd och banade vägen för en ny teknologi byggd på kvantinformation, fick de betydligt mindre medieutrymme än ett test på kattfoder och ”Investeraren Victoria Silvstedt ger sina bästa börsråd”.
På ett sätt är det förståeligt. Man vill ju att katten ska få bra käk. Att partiklar kan vara på flera platser samtidigt, påverka varandra trots enorma avstånd och existera både som vågor och partiklar samtidigt – påverkar oss ju bara på ett djupt existentiellt plan när verklighetens fundament ifrågasätts och man dras in i ett djupt hål av existentiell ångest som bara kan botas med den djupgående insikter från vår tids stora filosof Victoria Silvstedt.
Kvantfysik och Hjälteresan
Jag har skrivit en bok som alla kommer att vilja läsa. (Garanterat Augustpriset! Eller nästan.) Boken är jätterolig och handlar om döden (jippi!). Och när man står inför den – eller en gigantisk jäkla varg som ska äta upp solen – söker man tröst i antingen vetenskap eller religion. Det handlar om att försöka hitta mening.
Jag har skapat en värld som, trots att den kan upplevas som surrealistisk och bisarr, faktiskt har ett genomtänkt världsbygge. Det är en sammanslagning av samisk mytologi (det blir kanske en separat artikel) och gammal hederlig science fiction. Jag ställer frågan: hur skulle ett efterliv på kvantnivå se ut, givet de regler vi känner till?
Världen jag skapat är en blandning av religion och vetenskap som faktiskt också har en sorts konsensus om att verkligheten inte är som vi uppfattar den. Buddhismen lär att världen vi upplever är en illusion, en projektion av vårt medvetande snarare än en objektiv verklighet. Den amerikanske kognitionspsykologen Donald Hoffman hävdar att vi biologiskt sett endast upplever det vi behöver för att kunna navigera och överleva i världen, men att detta inte nödvändigtvis speglar verkligheten sådan den är. Vår perception ger snarare en symbolisk sammanfattning av det vi behöver förstå och kvantfysiken lär oss att verkligheten lyder under lagar som går emot vår intuitiva förståelse. Vad skulle vi egentligen se om vår själ var pytteliten och befann sig på kvantnivå?
Vad är kvantfysik?
Kvantfysik beskriver hur världen fungerar på den allra minsta skalan – mindre än atomer! Den utmanar vår förståelse av verkligheten och visar att universum är mycket märkligare och mer mystiskt än vi trott. Exempelvis kan en partikel ”tunnelera” genom hinder som den egentligen inte borde kunna passera, och vår egen observation kan påverka hur en partikel beter sig.
Många kvantfysiska fenomen används redan idag i teknik, som i datorer, lasrar och kvantdatorer. Dessutom öppnar kvantfysiken för filosofiska frågor om medvetande, tid och verklighetens natur – vilket jag utforskar i min bok. Om man nu tycker att boken är ganska märklig så är det med flit. Att jag själv är märklig är mer ofrivilligt, men det finns en tanka bakom alla djur som diskuterar tid och livets mening.
Observationsproblemet och berättelsens formande kraft
Ett av kvantfysikens mest fascinerande fenomen är observationsproblemet: en partikel existerar i flera tillstånd samtidigt tills den observeras. Först då ”väljer” den ett specifikt tillstånd.
I Hjälteresan leker jag med tanken att berättelser i sig kan interagera med omgivningen. Sagorna i boken påverkar berättelsen – eller är det sagorna som format den? Om någon verkligen skulle läsa och analysera detta så skulle jag antagligen få en massa mer cred (eller en enkelbiljett till kokkohuset). Världen är kaotisk, flytande, ett virrvarr av händelser och möjligheter, men berättelsen ordnar, väljer ut, sätter början och slut. Bland annat innehåller boken tomsidor när jag som författare blir medvetslös och inte kan fabricera ihop en massa goja. Jag tyckte att detta var jättekul och det var dessutom väldigt lätt att redigera tomsidorna.
Retrokausalitet i Hjälteresan: När framtiden formar det förflutna
Retrokausalitet är idén att händelser i framtiden kan påverka det förflutna. Inom kvantmekaniken finns spekulativa teorier om detta. I Hjälteresan illustreras det genom Sigvards nål. Han får en nål utan att veta dess ursprung, men inser senare att han själv kommer att vara den som ger den till sig själv. Nålen existerar i en sluten tidsloop utan egentlig början.
Det är upp till läsaren att tolka: är detta en illustration av Novikovs princip om självkonsekventa tidslinjer, där tidsresor aldrig kan skapa paradoxer? Eller är det berättelsen själv som påverkar verkligheten och skapar en äkta fri vilja?
Tid är överhuvudtaget något som diskuteras mycket i min bok
Döden och ”slutet på all dela”
Kvantfysiken finns i periferin av Hjälteresan och fungerar som en ram för att utforska existentiella teman som död, tidens natur och livets mening. När en liten hare diskuterar hembyggdsföreningar så är det egentligen Hoffmans teorier, när Sigvard hittar nålen är det först efter att han gjort det till en berättelse och format världen efter sin egen vilja. Ju längre ner i världen karaktärerna kommer desto underligare blir tillvaron, de stöter på olika individer med olika lösningar på livet för att i slutet konfrontera och omtolka döden – precis som vi också kanske kommer att göra när nya upptäcker lär oss mer om hur universum fungerar.
Det här blogginlägget har bara skrapat på ytan och känner man sig lite kvantfilosofiskt lagd så tror jag att man kommer att hitta några små roliga funderingar och igenkänningar i min bok.
Är man det inte så är det fortfarande ingen bärande del, men samtidigt något jag är tacksam över att få visa upp.
Tommy Bildström
Här hittar du mer information om Tommy och hans bok:
Boken Hjälteresan finns att köpa i bokhandlarna, och här har du en direktlänk.
