Vad skulle livet vara utan litteraturen? Bra mycket fattigare! Jag hade som barn alltid många låneböcker hemma, och plöjde igenom allt vad som fanns att få tag på av fantasy och science fiction. På
rasterna i mellanstadiet satt jag ibland och skrev på små historier. Då blev det lättare att koncentrera sig under lektionerna utan att försvinna iväg i dagdrömmar.
Jag skriver fortfarande för att det är roligt och för att få utlopp för min skaparlust. Världarna och karaktärerna som föds fram känns väldigt levande för mig. Och jag gör mitt bästa för att det ska vara en stark närvarokänsla i mina alster. Som läsare ska man verkligen känna att man är där!
När jag skriver för barn och unga vill jag skapa något som jag själv skulle ha gillat i den åldern. Alltid något fantasifullt, gärna främmande varelser och världar, men ändå med en fot i verkligheten. För känslorna och vårt mänskliga beteende ska vi känna igen och kunna relatera till. Våra moraliska val. Och för vuxna så gillar jag att fantasin finns kvar, även om jag kan vara brutalt socialrealistisk som
i thrillern “Svekets spel”, som delvis utspelar sig i Putins korrumperade Ryssland. (Det ligger ett digert research bakom.) Ändå liksom darrar verkligheten till då spöken från det förflutna gör sitt
intåg. Eller är det bara hallucinationer?
Min senaste roman för vuxna, ”Den första sången”, kom till därför att jag ville skriva något som anknyter till den grekisk-romerska mytologin, fast på ett modernt sätt. Jag ville berätta något om den mänskliga existensens villkor i sagans form. Där ställs frågor om vår väg genom livet och vad som är viktigt för oss. Jag har alltid gillat arkitekturen och estetiken från antikens dagar. Tänk hur fantastiskt det är att exempelvis Roms panteon fortfarande finns kvar med sina portar och fungerande lås från 200-talet!
Nåja, det inspirerade mig till berättelsen om slaven Sadok, som genom en slump befrias av Pilgrim, och om deras farofyllda resa genom en mytologisk värld. Till min förvåning hamnade den på Snoka biblioteks regnbågshylla! Gissningsvis på grund av de förvandlingar som vissa av karaktärerna genomgår, och det kvinnliga paret med äventyrare som förenar sig med Sadok och Pilgrim. Vem vet?
Kanske är du inte heller den du tror dig vara? I sagans värld är allting möjligt …
Till sist, några torra fakta om mig själv: Jag är förmodligen inte heller riktigt den jag tror att jag är, men jag heter i alla fall Mattias och är militär själavårdare i Försvarsmakten och präst i Gamla Uppsala. Jag har varit skribent för LitteraturMagazinet och Kyrkans tidning och gett ut ett antal böcker på olika förlag (även ljudböcker). Ett par av dem har översatts till Danska och Norska. Jag har hustru och två vuxna barn. Och inte att förglömma – en katt som livar upp tillvaron!
Mattias Lönnebo
www.Lonnebo.com